mowgliiduved

Jag har precis kommit ut ur duschen efter det jobbigaste pass jag nånsin kört. 75 minuter Box brukar vara jobbigt, idag var det närmare dödligt. Kändes som att jag skulle spy på slutet. Massa intervaller, plankor och annat jobbigt. I och för sig, när jag tänker efter så gjorde jag nog ett och annat lika sjukt ansträngande pass med Andreas också. Som det där då mina ben darrade så mycket att jag inte kom upp för trappan eller när jag fick sitta en kvart i bilen och andas innan jag kunde köra hem, eller när jag inte orkade gå 10 meter från trappmaskinen till stretchhörnan utan att benen vek sig och jag helt plötsligt satt på golvet. Anyway, eftersom jag är som Rambo så gillar jag när det är riktigt riktigt jobbigt. Också blir jag ju stark och glad! Och axeln mår bra, så länge jag inte behöver ha armarna över huvudet. Den böjer sig helt enkelt inte så längre.

Och Anna, du kan ju vara bästa träningspartnern. Grym är du!